Följande text är kopierat från Svenska marsvinsföreningens hemsida.

Skötsel

Tassar och klor

Tammarsvin kan sällan slita ner sina klor själva och därför behöver klorna
klippas regelbundet. I klon finns en pulpa med blodkärl, klipp klon ett par
millimeter framför denna. Klipp hellre lite och ofta än mycket och sällan, det
blir mycket enklare för både dig och marsvinen. Om man är ovan kan det vara
lättare att göra om man är två, en som håller i marsvinet och en som klipper,
men med lite övning går det lika bra att göra det ensam. Det är viktigt att
hålla stadigt i marsvinet och tassen för att inte riskera att det rycker till så
att du klipper fel. Välj en klosax för smådjur eller katt när du ska klippa
klorna, dessa finns att köpa i de flesta djuraffärer. Klor som inte klipps
börjar växa krokigt och orsakar stort obehag för marsvinen.

Marsvinstassar ska vara mjuka och smidiga. De allra flesta marsvin får dock i
vuxen ålder hudförhårdnader på tassarna. Om de lämnas kan de växa ut och nästan
se ut som sporrar. Då det är just hudförhårdnader så har förstås ingen känsel i
dem och man kan klippa bort dem med en vanlig nagelklippare innan de vuxit sig
för långa och stora. Risken är annars att marsvinet råkar slita av dem själva
vilket kan orsaka mycket smärta.
Om man vill kan man fila den sista biten av
förhårdnaden med en vanlig nagelfil för att få tassen mjuk och smörja med en fet
salva efteråt.

Päls

Korthåriga marsvin håller sig oftast utan problem fina i pälsen själva och
behöver ingen speciell pälsvård. Vissa marsvin uppskattar dock att bli borstade
med en mjuk borste, speciellt under de perioder då de fäller hår. Långhåriga
marsvin har en päls som växer hela livet och denna behöver man hålla efter.
Marsvinet ska aldrig ha så lång päls att de trampar på den eller riskerar att
trassla in sig i den. Ställer man ut långhår i ras ska pälsen rullas när den är
tillräckligt lång för det, för att inte vara i vägen för marsvinet. Klipp pälsen
med en vass sax, en slö sax luggar marsvinet, eller en trimmer. Honor kan behöva
klippas kortare än hanar runt rumpan eftersom de lätt kissar på sitt släp om det
är långt. Då och då kan man kamma igenom pälsen, men om den behöver kammas ofta
för att inte tova är den antagligen smutsig eller för lång.

Bad

Marsvin är renliga djur och håller sig i regel rena och fina själva. Ett
fåtal bad om året räcker om marsvinen inte ska ställas ut, luktar illa, är
smutsiga, har ohyra eller liknande.
Om du badar marsvinet inför rasutställning, tala med din uppfödare om vilka förberedelser som bör göras och vilket schampo som är lämpligast. Annars fungerar de flesta schampon utmärkt.
Vattnet ska vara något varmare än fingervarmt eftersom marsvin har högre
kroppstemperatur än oss människor. Var och hur man badar marsvinen är en
smaksak, prova dig fram till vad som passar dig och dina marsvin bäst. Man kan
bada direkt i handfatet under rinnande vatten eller med något annat försiktigt
hälla vatten över marsvinet. Det absolut viktigaste vid bad är att marsvinet
inte får vatten i nos eller mun eftersom detta kan leda till lunginflammation.
Skölj noga ur pälsen för att få bort allt schampo, schamporester kan orsaka
klåda och irritera huden.

På rumpan, precis under svanskotan, har alla marsvin en talgkörtel. Framför
allt hos hanar, men ibland också hos honorm kan denna bli kladdig och behöver då
tvättas. Börja med att pilla bort eventuella klumpar och massera sedan in
vanligt handdiskmedel. Låt diskmedlet sitta i ett par minuter och skölj ur. Det
hela kan behöva upprepas ett par gånger innan talgkörteln är helt ren.
Då marsvinet är rent torkar du det ordentligt med en handduk och fönar det sedan
helt. Akta så att du inte bränner marsvinet med hårfönen. Håll en hand mellan
marsvinet och fönen eller välj det kallblåsläget på den om möjligheten finns.
Sätt aldrig tillbaka blöta marsvin i buren igen eftersom risken då finns att de
blir sjuka.

Foder

Hö

Hö är marsvinens basföda och ska utgöra 80% av marsvinens dagliga kost. Torrt
och väldoftande hö skall därför alltid finnas i buren. Marsvin har snabb
ämnesomsättning och ett långt tarmsysterm som behöver hållas igång. De är byggda
för att äta foder med lågt energiinnehåll och att istället äta nästan dygnet
runt. Dessutom är det framför allt det ständiga höätandet som nöter tänderna så
att de hålls lagom långa.

Under sommarhalvåret kan fri tillgång på grovt gräs ersätta höet (som är
torkat gräs). Men då hö innehåller mindre vatten än gräs måste marsvinen äta
betydligt mer gräs än hö för att få i sig det som de behöver. Man bör därför ge
hö även under sommaren, som ett komplement till gräset.

Servera höet på burgolvet, inte upphängt eller i höhäck. Marsvinen ska
stimuleras att äta mycket hö, och inte behöva jobba för att få tag på stråna.
Eftersom att de spenderar en så stor del av sin vakna tid med att äta är det
viktigt att det kan göras på ett så naturligt och skonsamt vis som möjligt.
Marsvin är byggda för att beta från marken och munnen sitter riktad mot
undersidan.

Genom att ofta ge nytt hö i tussar blir det mindre spill och nertrampat hö
att slänga. Det ska dock alltid finnas hö i buren, ge alltså inte så små
portioner att det hinner helt ta slut mellan utfodringarna.

Grönsaker

Precis som människor kan marsvin inte tillverka eget c-vitamin och behöver
därför dagligen få det genom födan. Det vanligaste är att ge c-vitaminrika
grönsaker. De flesta marsvin älskar grönsaker! C-vitaminbehovet är runt 10mg/dag
för ett vuxet marsvin, vilket inte är mer än att det enkelt går att tillgodose
genom grönsaker. Bra grönsaker t.ex. är vit- (30g) och grönkål (10g), broccoli
(15g), paprika (10g) och persilja (5g). Siffrorna inom parantes är ett
ungefärligt mått på hur lite man behöver ge för att uppfylla det dagliga
c-vitaminbehovet hos ett marsvin som väger 1000g. Självklart kan man ge
betydligt mer än mängderna som angivits. När det finns att tillgå uppskattar
marsvinen också grönt utifrån, såsom gräs, maskrosblad och klöver, som då kan
ersätta en stor del av grönsakerna. Även kvistar från fruktträd är nyttigt och
bra för tänderna.
Avokado och lök ska inte ges till marsvin eftersom det är
giftigt för dem. Stora mänger päron och isbergssallad kan ge diarré och därför
ska man ge det i måttliga mängder. Gurka och sallad innehåller mest vatten men
är väldigt uppskattat som godis och kan ges utöver de c-vitaminrika grönsakerna.
Även morötter brukar uppskattas men innehåller måttligt med
c-vitamin.

Kraftfoder

Växande, dräktiga och digivande marsvin kan behöva kraftfoder, lämpligen
pellets, havrekross eller kornkross. Vuxna marsvin kan i många fall bli tjocka
av kraftfoder och i de fallen bör man minska på eller ta bort kraftfodret
helt.
Kligröt brukar också vara mycket uppskattat av marsvinen och är enkelt
att göra, blanda kli (vete-, havre- eller kruskakli exempelvis) med vatten,
havredryck eller osötad nypon- eller blåbärssoppa. I gröten kan man också hacka
och blanda i lite av favoritgrönsakerna.

Vatten

Rent vatten ska alltid finnas i buren och ges enklast genom en vattenflaska
med pip som fästs i burgallret. Då håller det sig fräscht mellan vattenbytena.
Man kan också ge vatten i skål på burgolvet men det vattnet blir snabbt smutsigt
när marsvinen busar runt i spånet och behöver bytas flera gånger under
dygnet.

Mineral- och saltstenar

Något som aldrig ska ges till marsvin är mineral- och saltstenar. De ökar
risken för problem med njurar och urinvägar. Marsvinen har inga problem att utan
dessa få i sig de ämnen de behöver förutsatt att de får en varierad kost.

Marsvinens bostad

En marsvinsbur kan aldrig bli för stor. Enligt jordbruksverkets minimumregler
(DFS 2005:8 Saknr. L 80) ska buren vara minst 0,3m² och ingen sida kortare än
40cm. Till två marsvin bör man dock åtminstone ha en bur på 100x50cm. Tänk på
att små marsvin växer fort, buren som såg jättestor ut de första veckorna efter
flytten kan snart tvärtom se liten ut. Köp en bur som passar hela marsvinens liv
från början.

Man kan också bygga en egen bur, det blir oftast billigare och man kan själv
välja hur buren ska se ut och anpassa den till det utrymme man har till
förfogande. Bokhylleburar är vanliga och populära och byggs helt enkelt av en
bokhylla (t.ex. Ikeas Billy) som man lagt med baksidan neråt, mot golvet.
Insidan kläs med vaxduk eller plastmatta. Vill man få upp den från golvet kan
man, utan att inneha några omfattande snickarkunskaper, skruva fast en tjockare
träskiva i botten och i den fästa ett par ben. Eller så kan man bara placera den
på en stadig bänk.

Burens placering

Buren ska placeras i ett rum med dagsljus och skyddas från drag. Den får
gärna stå på ett bord eller på annat sätt komma upp en bit från golvet. Marsvin
gillar att ha koll på sin omgivning och kommer närmre dig om de inte bor på
golvet. De tycker om att vara i centrum och buren får gärna stå i ett rum du
vistas i ofta.

Marsvin får inte hållas i temperaturer som understiger 0°C. De kan inte få
vinterpäls utan ska bo inomhus under vinterhalvåret. Om vädret tillåter kan de
däremot bo utomhus under de varmare sommarmånaderna förutsatt att de har en bra
bur som skyddar mot vind, regn och solsken. Marsvin är väldigt känsliga för
värmeslag och dör snabbt om de blir för varma!

Bottenmaterial och inredning

I buren ska det finnas ett bra bottenmaterial, exempelvis kutterspån eller
toalätt. Det behöver vara ett så pass tjockt lager att det blir mjukt att gå på.
Ett lager tidningar underst kan underlätta vid städning, men det är en smaksak.
Buren städas åtminstone en gång i veckan, beroende på burens storlek och hur
många marsvin som bor i den.

I buren ska det alltid finnas tillgång till rent vatten och hö. Hö som läggs
i högar på burgolvet är kanske den bästa sysselsättningen. Marsvin är från
början bytesdjur och vill kunna söka skydd. Det ska därför också finnas
gömställen i buren i form av till exempel tunnlar, hus eller hyllor. En varning
dock för hus med små "fönster". Det har hänt ett antal gånger att marsvin
försökt tränga sig ut och fastnat!